Ulf Dinkelspiel
Stiftelsens styrelse har av resursskäl beslutat att Sverige i Europa i varje fall tills vidare inte skall bedriva någon operativ verksamhet.
Ulf Dinkelspiel, Sverige i Europa
Jag hoppas alltså att vi skall se och höras i andra sammanhang framöver och vill tacka för visat engagemang och – inte minst – trevlig samvaro under de gångna åren i Sverige i Europas tecken.
EU Constitution
- Jag tror att man ska hitta ett helt nytt namn. Kanske något som innehåller solidaritet.
Eller Solutions United /"som Manchester United", sade Margot Wallström RE/
"I år är det 50 år sedan Romfördraget undertecknades. Vi samlas på Nalen 9 maj 2007"
Kommentar av Rolf Englund
Jag var där och lyssnade. Mötet öppnades av Ulf Dinkelspiel som sade sig vara särskilt glad över den breda representationen.
Bland dem han särskilt gladde sig år var vänsterpartisten Kenneth Kvist
Litet rysningar fick man allt när ryktena igår spreds att Ulf Dienkelspiel ska utses till ny handelsminister - efter Maria Borelius snöpliga sorti.
Dala-Demokraten 20/10 ..... full text här
Plötsligt var vi tillbaka i det tidiga nittiotalets svåra krisår, när massarbetslösheten parkerade sig och regeringen Bildt gick från klarhet till klarhet. Då satt miljonären Dienkelspiel och förhandlade fram en av de förmodligen sämsta uppgörelser som någonsin gjorts i det här landet: Villkoren för det svenska medlemskapet i Europaunionen. Med glädje gick denne Dienkelspiel med på att leverera mer pengar från svenska skattebetalare till EU än vad något annat EU-land behövde göra.
Personsambanden mellan gammelmoderaterna är lätta att upptäcka.
Cecilia Stegö Chilo var vd för stiftelsen Fritt Näringsliv och chef för dotterbolaget Timbro, som finansieras av bland annat Svenskt Näringsliv med 300 milj kr. I styrelsen sitter Carl Bildts kompis Peje Emilsson, ägare till pr-koncernen Kreab, där Carl Bildt varit styrelseordförande. Emilsson är också en av Maria Borelius vänner och "stöttepelare".
Henrik Brors, DN nyhetsplats 12/10 2006
Ulf Dinkelspiel var ordförande i stiftelsen Sverige i Europa
| Kommentar av Rolf Englund: Ulf Dinkelspiel är styrelseordförande i Ja-sidans ledande kampanjorganisation, Stiftelsen Sverige i Europa |
Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95:KU30
Maria Borelius och Bunkergänget
Klicka här
Ulf Dinkelspiel om den historiska dagen då svenska folket röstade ja till EU.
2005-02-17
Några citat ur den av Ja-sidans ledande kampanjorganisation Sverige i Europa utgivna
skriften av Mats Svegfors med titeln "Det finns inget nja till euron"
Skriften inleds med ett förord av Ulf Dinkelspiel som skriver:
"I den svenska eurodebatten får man ibland intrycket att vi har att ta ställning till valutasamarbetet som idé och huruvida det är bra eller dåligt som sådant."
Rolf Englund 23/4 2003
"Dessa argument mot en svensk euroanslutning är förvisso alla värda att pröva"
Ulf Dinkelspiel, VD i Exportrådet och
styrelseordförande i Stiftelsen Sverige i Europa.
Sydsvenskan 10/2 2003
Är du det minsta osäker om EMU bör du rösta nej.
Ett ja är oåterkalleligt. Men vid ett nej kan vi ju rösta igen om ett par år.
När det tidigare socialdemokratiska statsrådet Anders Sundström och det tidigare moderata statsrådet Ulf Dinkelspiel, nu ordförande i stiftelsen Sverige i Europa, talade vid ett möte var det främst det nej-argumentet som skulle punkteras. (DI 21/2 2003)
Världen öppnas med euro
Ulf Dinkelspiel
SvD Brännpunkt 28/11 2002
Euron – ett verktyg för globalisering
av Ulf Dinkelspiel, VD i Exportrådet och styrelseordförande i Stiftelsen Sverige i Europa
i Timbros Smedjan, maj 2002
Anne Wibbles Minnesfond
Rolf Englund i Nya Wermlands-Tidningen 2002-03-12
Lås kronan mot euron
Göran Svensson, VD för Svenska Handelskammaren i Tyskland
Sydsvenskan, 5 mars 2002
Jag vill påstå, att det inte har någon betydelse om kronan låses fast vid t ex 8,50 kronor eller 9,50.
Det viktiga är att det blir en oåterkallelig låsning.
För att inte ytterligare ekonomiskt halka efter måste Sverige vara med där besluten fattas. Detta var ett av huvudargumenten som socialdemokratiska och borgerliga kampanjledare för ja till EMU framförde under ett seminarium på måndagen.
"Det finns inget idealiskt valutasystem. Det kommer att finnas spänningar inom EMU och regler kommer att ändras. Men det är viktigt att vara med när besluten tas",
sa Ulf Dinkelspiel, ordförande i stiftelsen Sverige i Europa.
Han ansåg vidare att argument mot ett svensk EMU-medlemskap, såsom en vikande konjunktur i bland annat Tyskland, är kortsiktiga. (DI 21/2 2003)
"Dessa argument mot en svensk euroanslutning
är förvisso alla värda att pröva"
Ulf Dinkelspiel, VD i Exportrådet och
styrelseordförande i Stiftelsen Sverige i Europa.
Sydsvenskan 10/2 2003
Kan det verkligen vara vettigt att tillfälliga konjunkturfenomen och argument av typen "vänta och se" skall tillåtas bestämma Sveriges Europapolitik? Den frågan ställer jag mig efter att ha följt den senaste tidens debatt om den gemensamma valutan euro.
Bland nej-sidans argument märks bland annat påståenden om att EU-länderna inte går i takt; att Tyskland har ekonomiska problem; att det kanske finns risk för att svensk skogsindustri kommer i kläm om dollarn försvagas, samt att nuvarande tidpunkt inte är den rätta.
Dessa argument mot en svensk euroanslutning är förvisso alla värda att pröva.
Ytterst gäller den vårt lands plats i det europeiska samarbetet. Eurosamarbetet och euron är realiteter. Frågan gäller inte deras vara eller inte vara. Det beslutet har andra fattat.
Frågan för vår del är om vi skall vara med eller fortsatt ställa oss vid sidan om.
Det ekonomiska priset för vårt utanförskap under en stor del av efterkrigstiden har varit högt. Sveriges branta fall i välfärdsligan och kronans minskade värde är uttryck för detta.
Självklart är euron ingen patentmedicin. Ytterst bestäms ett lands framåtskridande av att det för en ansvarsfull ekonomisk politik. Och spänningar kommer att uppstå, både i och utanför euroländerna. Men eurosamarbetet skapar bättre ramförutsättningar för den ekonomiska politiken och kan bli ett stöd i orostider.
Världen öppnas med euro
Ulf Dinkelspiel
SvD Brännpunkt 28/11 2002
Ett perspektiv som förefaller saknas i debatten är frågan om eurons betydelse för globaliseringen.
För mig, som har en positiv och optimistisk grundsyn på globaliseringen och dess effekter, blir det därför naturligt att vara positiv och optimistisk till euron.
Euron är ett verktyg med vars hjälp människor och företag kan få tillgång till sådan information som gör det enklare att fatta rationella beslut. Vi vet, genom både forskning och vardagserfarenhet, att tillgången på information är en avgörande förutsättning för en väl fungerande marknadsekonomi, både inom landet och över gränserna.
Med euron blir det betydligt enklare för miljontals europeiska konsumenter att göra relevanta prisjämförelser och ställa företagare och politiker till svars för orimliga men tidigare svårförklarliga prisskillnader.
Med euron blir det också möjligt för hundratusentals småföretagare att bygga handelsrelationer med företagare i andra euroländer, utan att riskera att de egna ansträngningarna kullkastas av plötsliga valutakursförändringar.
Euron stärker följaktligen marknadsekonomin och påskyndar den ekonomiska - och därmed också den politiska - globaliseringen.
Det finns de som i euron enbart ser risker. Och visst finns det sådana. Alla gränsöverskridande avtal och samarbetsorganisationer har i sitt sjösättande inneburit påtagliga risker. Det gällde för OECD, Gatt/WTO, Efta, EES och dagens EU. Att samarbeta förpliktar och det innebär i sig alltid en risk.
Men världen skulle inte ha varit där den är i dag om vi och våra föregångare inte varit beredda att ta riskerna med samarbete genom åren.
Därför finns det all anledning att hälsa euron med tillförsikt och glädje, när den nu är verklighet för 300 miljoner européer - och inom några få år kan vara det även för de cirka 75 miljoner européerna i EU:s kandidatländer.
Då ska det till starka skäl för att Sverige ska ställa sig utanför.
Globaliserings-debatten, akt 2
Föredrag av Johan Norberg i samband med Näringslivets Fonds årsmöte
den 27 augusti 2002.
Euron – ett verktyg för globalisering
av Ulf Dinkelspiel, VD i Exportrådet och styrelseordförande i Stiftelsen Sverige i Europa
i Timbros Smedjan, maj 2002
Det finns de som i euron enbart ser risker. Och visst finns det sådana.
RE: Se t.ex Särskilt yttrande av ledamoten Nils Lundgren Utredningen om stabiliseringspolitik för full sysselsättning vid svenskt medlemskap i valutaunionen
EMU - Ett illa genomtänkt fullskaleexperiment Sverker Gustavsson på SvD Brännpunkt 2000-01-05
Brandförsäkringsargumentet, av Anders Ferm
Men allt gränsöverskridande samarbete innebär i sig alltid en risk. Men världen skulle inte ha varit där den är i dag om man inte varit beredda att ta riskerna med samarbete genom åren.
För mig, som har en positiv och optimistisk grundsyn på globaliseringen och dess effekter, blir det därför naturligt att vara positiv och optimistisk till euron. Euron är ett verktyg med vars hjälp människor och företag kan få tillgång till sådan information som gör det enklare att fatta rationella beslut.
Därför finns det all anledning att hälsa euron med tillförsikt och glädje, när den nu är verklighet för 300 miljoner européer. Och att hoppas på att också vi svenskar, så snart det är möjligt, får ta del av det konkreta verktyg för en fortsatt globalisering som euron innebär.
RE: Visst är det en häpnadsväckande lättviktig artikel för att
vara av en så kompetent person som Dinkelspiel.?
Men Ja-sidan har väl inte bättre argument än så.
Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95:KU30
Anmälan tar upp frågan om allmänhetens förtroende för ett statsråd kan rubbas av att statsrådet är ägare eller delägare av ett fondkommissionsföretag och detta förhållande kan påverka företagets möjligheter till förmånlig behandling i olika sammanhang, såväl hos myndigheter som hos andra. Bakgrunden anges vara uppgifter i tidningen Dagens Industri den 21 september 1994 att fondkommissionsföretaget Öhman under räntekrisen 1992 fick låna 750 miljoner kronor av Riksbanken till en ränta om 34 % medan andra fondkommissionärer samtidigt fick betala 500 % ränta för motsvarande typ av lån.
Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95:KU30
18. Statsråds förmögenhetsförhållanden
Anmälan
I en granskningsanmälan, bilaga A 22.1, har till granskning anmälts frågan om statsrådet Ulf Dinkelspiels speciella förmögenhetsförhållanden är förenliga med hans uppdrag som statsråd. Granskningen bör enligt anmälan klarlägga huruvida statsminister Carl Bildt har levt upp till sitt ansvar för att Dinkelspiel uppfyllt kraven i 6 kap. 9 § andra stycket regeringsformen.
Anmälan tar upp frågan om allmänhetens förtroende för ett statsråd kan rubbas av att statsrådet är ägare eller delägare av ett fondkommissionsföretag och detta förhållande kan påverka företagets möjligheter till förmånlig behandling i olika sammanhang, såväl hos myndigheter som hos andra.
Bakgrunden anges vara uppgifter i tidningen Dagens Industri den 21 september 1994 att fondkommissionsföretaget Öhman under räntekrisen 1992 fick låna 750 miljoner kronor av Riksbanken till en ränta om 34 % medan andra fondkommissionärer samtidigt fick betala 500 % ränta för motsvarande typ av lån.
Omständigheter kring lånet
Det lån som avses i artikeln i Dagens Industri beskrivs av Riksbanken sammanfattningsvis på följande sätt. Riksbanken lämnade den 17 september 1992 E. Öhman J:r Fondkommission AB ett lån på 750 miljoner kronor till 34 % ränta, när marginalräntan var 500 %. Sedan det konstaterats att lånet byggt på ett missförstånd gjordes räntevillkoren om till 210 %, vilket bedömdes motsvara en vid denna tidpunkt gällande marknadsränta för Öhman. Lånet löpte under tre räntedagar.
RE: England hade låtit pundet flyta den 16 september
Missförståndet avsåg Öhmans ekonomiska situation.
Riksbanken har enligt 18 § andra stycket lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank, riksbankslagen, möjlighet att - om det finns synnerliga skäl - även på andra än penningpolitiskt motiverade villkor bevilja kredit till svenska bankinstitut och till andra svenska företag som står under tillsyn av Finansinspektionen. E. Öhman J:r Fondkommission AB (Öhman) är en s.k. primary dealer och företaget står under tillsyn av Finansinspektionen. Ulf Dinkelspiel är delägare i företaget men deltar inte i dess ledning. Företaget har också haft hand om förvaltningen av hans aktieinnehav och letts av hans bror.
Granskning av Riksbankens agerande
Fullmäktige i Riksbanken har i sin förvaltningsberättelse för år 1992 gett en beskrivning av bankens utlåning på särskilda villkor under hösten 1992. Förvaltningsberättelsen behandlades i riksdagen under riksmötet 1992/93. Riksdagen beviljade på tillstyrkan av såväl Riksdagens revisorer som finansutskottet fullmäktige ansvarsfrihet för Riksbankens förvaltning under år 1992 (redog. 1992/93:RR5, bet. 1992/93:FiU23, rskr. 1992/93:305 och 306).
Under hösten 1994 uppmärksammades, som ovan framgår, lånet till Öhman i pressen. Riksbanksfullmäktige beslöt därvid att närmare utreda för omständigheterna kring lånet. KPMG Bohlins AB anlitades för att närmare klarlägga frågor beträffande villkoren för kreditgivningen och den överenskommelse om räntekompensation som senare träffades.
Revisorerna ansåg i ett sammanfattande omdöme att villkoren enligt 18 § andra stycket riksbankslagen för att bevilja lån på särskilda villkor inte hade varit uppfyllda och att Öhmans finansiella ställning vid tillfället inte hade varit av sådan allvarlig art som anges i förarbetena till lagrummet. Att lånet ändå lämnades berodde enligt revisorernas mening på det faktum att Riksbanken inte i förväg inhämtade uppgifter om och analyserade Öhmans finansiella ställning och att Riksbankens handläggare uppenbarligen trodde att situationen var betydligt allvarligare än vad den i själva verket var.
Revisorerna fann inte något som tydde på att Öhman lämnat felaktiga uppgifter till Riksbanken i samband med att man erhöll lånet. De ansåg i fråga om de ränteberäkningar som legat till grund för Öhmans betalning av räntekompensation att modellen som användes var rimlig inte bara från juridisk utan även från affärsmässig synpunkt.
Inom Riksbanken har erfarenheten dragits att det finns anledning att för eventuellt framtida behov utforma riktlinjer för handläggningsförfarandet vid kreditgivning av detta slag. Av riktlinjerna bör framgå vilka uppgifter som skall lämnas av låntagaren för kreditbedömningen samt hur Riksbankens beslutsunderlag skall dokumenteras.
